Jävla karlar muttrar lilla molnet och Mamma ute i köket, Jävla karlar. Boken som skildrar pojken Andrevs uppväxt under 80-talet och framåt. Pojken har aldrig träffat sin pappa, som är indian. Pojken får istället möta sju plastpappor av olika slag men med en gemensam nämnare, De är alltid för tråkiga och snälla, eller våldsamma enligt min hobbypsykologi som kickat in.
Författaren Andrev placerar mig lugnt och stilla bakom pojken, oftast snett bakom hans vänstra axel så vi tillsammans, oftast passivt, kan uppleva de händelser och små detaljer som inringar ett barns uppväxt. Hans uppväxt som mer ofta än sällan känns bekant. Jävla karlar är det verkligen, Växtmagikern, Mördaren och kanotisten, (den riktiga fittan). Papporna försöker forma våran unge Andrev men de mesta moralpinnarna tolkas som dårskap av pojken eller rinner av honom som vatten på en gås. De flesta misstagen pojken gör är när han förblir passiv och låter konsekvenserna träffa honom och resultera i näsblod och tårar. Gör detta historien trist eller osann? Snarare tvärtom. Jävla karlar känns av detta väldigt mänsklig för att den inte ha passerat filtret som ska göra sanning till underhållning. Likförbannat naglas jag fast i sidorna av att han bara är ett barn med brist på mod. Som får stryk av en tjej och gömmer porr under madrassen. Handlingen som tydligt är pinsamma för pojken men ändå får jag som läsare vara med bakom vänster axel. Det är en samtid som känns lika äkta som den vita sirapsflaskan av hårdplast.
Vad är då bäst i boken? Karaktärerna? Busen? De jävla karlarna? Nej, det bästa är samtalen med cyklopen. Dessa oskyldiga samtal mellan sängarna om nätterna. Det är som att tjuvlyssna på dem, bena ut livets fisk med den lilla kunskapen man har tillsammans som barn, fram tills pappa bankar i rören med pipan. Den farliga signalen att det är dags att stänga kakhålet och sova.
Jävlar karlar, skriven av journalisten Andrev Walden.“Sigge Eklund utan pengar” – Twitter 2020. Helvete vad dom är lika varandra när man inte känner någon av dem. Jag är riktigt irriterad på att alla älskar den. Jag skulle vilja läsa denna själv. Tipsa om pojken till mina närmaste bokstagram vänner om hur OTROLIG den är. Lite som med “häng city”. Men som @ordligare så klokt sa “Ibland kan ett community ba.. öppna armarna för en och vi kan tillsammans älska en bok”. Eller nej, riktig så sa hon inte, men det kändes som att hon menade så.
Jävla karlar ringar in det “gamla sverige” på gott och ont. En tragisk historia som bärs upp av en barnaktigt ofiltrerat språk. Podskadan gör sig påmind och jag läser hela boken med Sigge Eklunds lite låga röst som han använder till allvarliga ämnen och utlägg.(Det var innan jag visste att de ser ut som tvillingar på långt håll).
Walden lämnar även plats för mig att forma karaktärerna i mitt eget huvud. Jag lånar in Ralph Brown som växtmagikern, och mamman blir en Valyn Hall variant. tänkte det är viktigt att ni vet det förmodligen. Vad kan man säga, Boken är otrolig. Läs den.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 