Vem var den tredje astronauten?

Ibland behöver jag utmana mina ideal och tänka om. Öppna upp min syn och lära sig något nytt är en del av personlig tillväxt. Denna bok kanske inte kullkastade min världsbild, men den visade hur olika perspektiv kan forma vår verklighetsuppfattning.

Nu sitter jag helt klart i underläge på fakta, men med baskunskap i företagsekonomi och utbildning innom design och tekniska lösningar kan jag inte hålla med om dessa påståenden. Det går säkert med fakta och åsikter att presentera denna vinkling av ”sanningen” på detta vis. Men det klingar inte för mig. Däremot är jag överens om Kardashian-maktens påverkan och den oacceptabla sexualiseringen av idrottare. Det blev tydligt senast under damernas fotbolls-VM. En mening från boken som jag tar med mig är: ‘När könen definieras som motsatser får ingen tillgång till hela spektrumet av mänsklighet

Gick in i denna bok med ett öppet sinne, redo att lägga mitt kulturellt inlärda tankesätt åt sidan. Tyvärr är det som att kliva in i en känslogvägg istället för den vassa sanna faktan som skulle vända på det jag lärt mig genom livet.

“Alla minns männen som gick på månen men ingen minns vem som sydde dräkterna?”. 99% kan nog nämna Neil Armstrong, någon påläst kanske Aldrin. Jag tvivlar på att ens någon vet vad den tredje astronauten heter?
Nej man vet verkligen inte att det var Playtex som sydde dräkterna men är man lite av en rymdnörd *vinkar* så vet man att det var Margret Hamilton som skrev koden till Apollo 11.

Vi fortsätter i motvind med idén om att elbilen skulle vara feminin och därför gick i graven tills Elon Musk introducerade Teslan, vilket är ren lögn. Batterierna var för dyra på den tiden, bensinen billig och litium gruvorna fanns inte. Att börja gräva i manligt och kvinnligt där kanske världens största lobbyism pågår (näst största kanske, tobaken är inte att underskatta) är att förvränga sanningen. Bilindustrin har och kommer alltid handla om pengar.

Det blir dock bättre! Kapitlet om matriarkatet a la Kardashians får mig att dra på smilbanden med ett gubbigt skakande på huvudet. Även kapitlet om Serena williams är bättre, tom kanon, skulle jag säga. Det är vad jag hade förväntat mig av boken i sin helhet. Sort är en plats för historiens etsande prestationer, inte sexism eller rasism. Finns det ens plats för det någonstans? Nej.