Sommaren är nu till ända, och trots att vi har avnjutit en rad sommarprat, finner jag mig ändå något trött av det återkommande formatet med i stort sett samma typ av berättelser. Det känns som om det börjar bli en smula enformigt. Tyvärr har jag faktiskt inte stött på något som verkligen har fått mig att vilja ge en 5/5 och hylla med konfettikanon.
Det är Ina med sin glädjefyllda ton som verkligen har lyft sommarkänslan för mig. Claes berättelse om det gamla Sverige och sakerna som utmärkte det härliga med vardagen berör. Om vi vill att detta programformat ska fortsätta att vara relevant och locka en bred publik av svenska semesterfirare på mobiltelefoner eller som jag föredrar, sprakande radioapparater i skärgården eller vid hängmattan. Jag tror att det är dags för Bibbi Rödö att ta ett steg tillbaka och tänka om. Antalet avsnitt behöver minskas för att kunna hålla intresset vid liv. Dessutom bör innehållet förnyas och göras mer engagerande och positivt. Har svensken jobbat ett helt år på sina arbetsplaser för att avnjuta en glass och kaffe med vänner och familj med en suckande trött och ”traumatiserad” i bakgrunden. Att endast spela på lyssnarnas sympatier när talarna tävlar om vem som har upplevt de mest traumatiska händelserna känns inte längre tillräckligt, det är rent ut av uselt.
Bibbi, det är kanske dags att överväga att lämna över rodret och ge någon Sigge Eklund möjligheten att prata, alternativt ta över som ansvarig för programmets framtid. Med nya perspektiv och idéer kan nog sommarpratet återigen bli något som alla ser fram emot och inte bara en repetition av det SAMMA GAMLA.
Betyg följer under. 1-5, DNL – Did not listen.
Hjortronhyllan 