Del 2 full av fristående små storys som väver ihop ramverket. Nu är jag redo att återigen träda in i den linjära storyn om Geralt of riva, den vita vargen. Slaktaren från Blåviken.
Eftersom detta en omläsning för mig tycker jag det är intressant hur mycket netflixserien har påverkat bilden av karaktärerna för mig. Yennifer, Ciri bla ser fortfarande ut som en mix av spelet och min fantasi medan Cavill helt tagit över rollen som häxkarl. Otroligt hur lättpåverkad man blir. Lova ä, dyrt och heligt att ni skjuter mig när jag köper vita pro eller en swiffer.
Ett otvivelaktigt nöjet att genomlida “Ödets svärd”. Med all den ödmjukhet jag kan uppbåda, att denna bok är inget annat än ett djupdyk i fantasyn. Ett skickligt arbete för de som kan förstå djupa subtiliteter och komplexiteter, eller ja, magi, dvärgar och alver.
Första boken, som mest bara är en samling isolerade berättelser där vår ädle häxkarl, Geralts, uppdrag var att förgöra ett odjur för ett specificerat pris. Han flackade omkring världen, som en slags badass vagabond, och utförde sina bedrifter på avlägsna platser för olika individers skull. I denna bok, i kontrast, får vi nöjet att bekanta oss med återkommande karaktärer. Geralts vän, den rättframma barden Jaskier, den förföriskt mystiske trollkarlen Yennefer och såklart, ett potentiellt överraskningsbarn vid namn Ciri.
Nu är böckerna som lägger grunden för serien klara och härnäst väntar den sammanhängande storyn med start i “ovädrens tid”.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 