Mot elden, är Magnussons debutroman som tar oss in i en historia på en sluten psykiatrisk avdelning, där både de intagna och personalen kämpar med livets olika aspekter. Författaren skildrar en gripande berättelse om de förflutna, ångest och hat. Magnusson presenterar oss för olika karaktärer via korta kapitel. Främst fokuserar vi på ”Karin” och hennes gåtfulla försvinnande. Boken tar oss genom nutid och dåtid och ger oss en fördjupad förståelse för händelserna och de inblandade.

Ska jag vara ärlig så var jag skeptisk från början när jag började läsa boken. Den första delen med sommarvikarierna och deras teorier om Karins försvinnande är kompakt och trög. Jag hade svårt att koppla mig till karaktärerna personligen men det växer med den välskrivna dynamiken mellan karaktärerna. I den andra delen där den verkliga händelseutvecklingen sker kände jag en större vilja att fortsätta läsa.

Magnusson har gjort en gedigen research på ämnet eller så är han en övertygande svindlare. Det känns skickligt och trovärdigt på det sättet han skildrar de psykologiska aspekterna och de mänskliga beteendet mellan karaktärerna. Språket fungerar bra och tar inte ut några oväntade turer.

Trots en något trög start så blir del två av boken mer engagerande. Här får berättelsen fart och Magnusson lyckas skapa en genuin fiktiv livsberättelse.

En typisk debutroman, säkerligen inte Magnussons sista.

---

Text

Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist