Tilde Addenbrooke, den 31-åriga tehandelsexpediten från Linköping, valde att förändra sitt liv när kriget bröt ut i Ukraina. Hon tog det djärva beslutet att bli volontärarbetare i en månad, men det enkla beslutet blev en långvarig insats som sträckte sig över ett helt år.
Under hennes Sommarprat delar Tilde med sig av sina arbetsuppgifter, berättar om evakueringar och hur hon hjälpte till att förse soldaterna med nödvändig materiel. Samtidigt undviker hon att göra pratet till en reklam för sin egen humana och fantastiska medmänsklighet. Hon är inte ute efter personlig vinning; hennes drivkraft är helt enkelt att hjälpa till. Med en fin balans i sitt berättande förklarar hon kriget, utan att försköna det eller måla upp det som ett enda svart mörker. Tilde guidar oss varsamt genom förluster, ljudet av bomber och den smärta hon upplevt när människor hon träffade för bara en vecka sedan har gått bort. Det är autentiskt, det är verkligt – så ser det ut i Ukraina just nu.
En gripande berättelse är när Tilde får en önskelista från barn som förlorat sina föräldrar till kriget. Listan innehåller inga storslagna gåvor, men tillräckligt för att ge dessa stackars barn en stunds hopp och glädje.
Tilde är ett föredöme för vad det innebär att vara en sann människa. Hennes insatser behöver inte kopieras för att nå samma status, men vi kan inte annat än att lyfta på hatten i närheten av henne. Hennes styrka och medmänsklighet är beundransvärda. Tack, Tilde, för att du har delat med dig av din historia.
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 