Annie lööfs är först ut med 2023s sommarprat och efter 27 sekunder hör man i både tonen och historien som ska utvecklas att detta kommer bli samma visa av detta beprövade format. Efter vinjetten följer 56 minuter och 28 sekunder av den godnattsageliknande ton vi ofta hört i debatter och ett ämne laddat med trauma. Det lämnar mig både funderande och delvis besviken. Konceptet med att underhålla svenskarna under deras välförtjänta sommarledighet är något som jag personligen tycker borde bejakas, Vad är innehåll? Vad vill man att människor ska få njuta av? Men tyvärr missade detta sommarprat målet genom att fokusera alltför mycket på ett traumatiskt ämne.
Det är förståeligt att människor kan ha upplevt trauman i sina liv, och att de känner behovet av att dela dessa erfarenheter likt en profet för att bearbeta dem eller för att inspirera och upplysa andra. Dock tycker jag att det finns en tid och plats för allting, och sommarpratet känns inte som den mest passande stunden att dyka djupt in i sådana ämnen. Jag förstår om det varit en del av berättelsen men inte allt.
Såsom lyssnare hade jag hoppats på att få höra något lättare, något mer underhållande och kanske till och med roligt. Jag hade hoppats att Annie skulle släppa den politiska masken och visa sig själv, bjuda på roliga anekdoter om saker som hänt bakom ljuset, intressanta politiska möten som får en att tappa hakan, eller bara något som skulle knäcka den politiska fasaden och ge oss en riktig människa. Sommarpratet är ju ändå en form av avkoppling och en chans för oss svenskar att fly vardagens bekymmer för en stund. Att höra en berättelse som är fylld med spänning, överraskningar och kanske till och med skratt är något jag personligen skulle ha uppskattat mycket mer.
Det finns ett bra citat jag ofta refererar till. Om en historia inte har en överraskning är det ingen historia. Då är det bara en rapport. Ett bra sommarprat, behöver ha något som fångar lyssnarens intresse. Det kan vara en twist, en oväntad händelse eller till och med en oväntad person som dyker upp. Tyvärr saknades denna nödvändiga ingrediens i Annies sommarprat. Istället för en historia fick vi en rapport eller presentation om förlossningsvårdens excellens i vård och bemötande men att förloppet oftast känns osäkert, obehagligt och traumatiskt. Det är ett ämne som berör och är säkert nyttigt för många att höra. Men detta kommer att behandlas i Annies framtida biografi och kommer i det formatet inte att vara en tjuv av 56 minuter sommarsemester.
Jag upplevde även en viss ensidighet i sommarpratet. Det kändes som om det användes som ett tillfälle att ge en känga till en politisk motståndare, och det är något jag personligen inte uppskattar i en underhållningskontext. Sommarpratet borde vara en plattform för att dela positiva upplevelser, reflektioner och kanske till och med lära oss något nytt. Att använda det som en kanal för att framföra politiska budskap eller kritik mot andra känns malplacerat och drar ner helhetsupplevelsen.
Betyg sommarprat:
Musikval:
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 