I ”Ön bortom horisonten” får vi följa med Astrid, en ung kvinna som blir utvald att resa till en plats vid namn Wollstone, som är omgärdad av myter och oklarheter. Enligt rykten ska Wollstone vara ett matriarkat och en plats som kan rädda människor från den utbredda depressionen. På plats i Wollstone sätts Astrids tidigare världsbild i gungning.
Med sin text har Blad målat upp en alternativ dystopi med en väl utvecklad värld och tanke, men tempot i handlingen går långsamt och kompenseras med detaljerade karaktärs- och miljöbeskrivningar. Även om dessa beskrivningar är vackert utförda, får de mig som läsare att sitta väntandes på det stora hindret för karaktären och förklaringen till Wollston. Men när inget av det “väntade” händer, lämnas jag besviken med en väl målad bild men tom på förklaringar. Mot slutet av boken, kommer handlingen igång med ett välbehövligt maktspelet som placerar del tvås kurs i spektrumet och intresset återkommer.
Boken har en trevlig mix av de dystopielement som engagerat miljontals tittare på HBO under 2010-talet och boken borde rida med på den vågen. Men jag önskar att Blad hade haft fler “nej-sägare” runt sig när historien om Wollstone skrevs. Det finns en enorm potential, men den når inte riktigt dit för mig.
Med det sagt kan jag inte förneka att ”Ön bortom horisonten” har något särskilt och en viss charm som gör mig nyfiken på vad som kommer att hända i fortsättningen.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 