Svarta kängor med snörning på fotryggen. Lite härligt inslitna med en smådammig patina från senvinterns lervälling.
Än kyler marken underifrån.
Mössan förpassas till lådan.
Keps på. Den kan skydda ögonen från den ljus värmen eller vändas bak och fram för de tillfällen man vill vända upp ansiktet för att vila ögonen i en omfamning från solen.
En stadig hand öppnar dörrhandtaget och de första stegen ut i den klara luften tas emot av djupa andetag och fågelsång.
Två trappsteg innan kängorna landar på grusiga plattor där grönskan från förra hösten ligger blek och torr.
Någonstans emellan de trötta livlösa stråna kikar något litet grönt upp. En pigg spindel tar till flykten från springan med nyvaket gräs och kilar i väg över plattorna.
Ögonen följer spindeln en bit men uppmärksamheten upptas av något annat. En punkt i himlen. En osynlig punkt av klarblå himmel ändå så iögonfallande.
Fötterna följer riktningen som ögonen valt och passerar från frasande grus till en gräsmatta som än inte bestämt om den ska vara lerig eller grön.
Ljudet från min framfart försvinner och fågelsången får ta över.
Små snövita blommor nickar artigt i en liten kaxig skara. De sticker ut med sina klara gröna blad och stjälkar och rena vita kronblad.
De knuffar undan snön och ersätter den med något livfullt.
I tystnad fortsätter färden framåt.
Ögonen finner en svullen knopp på en äppelgren. En knopp som skvallrar att allt lever och det står redo att brista ut för att visa sin fulla livskraft.
En mörk fjäril fladdrar lätt och ryckigt förbi i jakten på något att slå sig ner på och kanske hitta något att släcka sin törst med.
Lätta tramp fortsätter framåt.
Ett steg, två steg, tre steg, kras. Den ännu vilande gräsmattan ersätts av grus.
En liten bit av vintern dröjer sig kvar i skuggan i form av kvarglömd snö. Snö som ännu lyckas gömma sig undan solens varma strålar.
Adjö snön. Vi ses till vintern igen.
Vänder runt kepsen och låter solens varma strålar nudda mig. Värma mig.
Låter stegen styra tillbaka mot de två trappstegen som är länken mellan skyddet och friheten.
Slår mig ner på det kalla gallret. Vänder upp ansiktet mot den blå himlen medan musiken av vind och fågelsång spelar i bakgrunden och låter ansiktet absorbera värmen som omfamnar mig.
Text
Skogsliljan, Spalt skribent
Hjortronhyllan 