Kärnan i den här boken innehåller ett gäng unga tonåringar med psykopatiska drag. Skildringen är en filosofisk metafor kring mänsklig natur. Den unga huvudkaraktären gillar att i smyg titta på sin änka till mor i hennes sovrum genom ett hål i väggen. En dag upplever han genom hålet den känslomässiga inkräktaren i form av en sjöman, som inte är den hjälten han som son anser att han själv förtjänar.
Innan du scrollar vidare till nästa recension med skakande huvud måste du veta att den här boken är helt häpnadsväckande. Varje stycke spetsar dig med en fascinerande precision. Jag tillät de 131 sidorna ta sin tid, fast jag kunde ha skummat igenom den rätt snabbt. Jag lät det hemska och surrealistiska vidröra mig. Jag är okej med det nu.
När jag vaggas in av denna fascinerande författare, inser jag att jag också tittar genom ett hål i väggen precis som den unge icke psykopaten, jag är maktlös att titta bort. Jag blev opassande förförd utan att bli påkommen. Det är utsmyckade prosa från början till slut och avslutas med en tragisk twist som för handlingen till ett snyggt slut.
Hur kan något vara så vackert när det är en så oroande läsning?
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 