Nej det är ingen bok om norsk Death metal utan har fått sitt namn av The Beatles låten med samma namn. Boken handlar primärt om två saker, död och sex. Det är kryddat med sensmoral överallt mellan raderna, men när du sållar bort de små budskapen och går till botten, är det det som finns kvar bara sex och död. Konstiga former av sexuella förhållanden. Och mycket död. Och inte på ett bra sätt heller, om nu döden någonsin skulle vara bra.
Den berättar inte någon storslagen och speciell historia, utan ägnar sig snarare åt en utforskning av det mänskliga sinnet genom de små anekdoter som återges i det förflutna hos de vanliga människorna runt omkring oss. Texten lockar inte med någon speciell ton men blir väldigt fängslande i det långa loppet. Det fanns tillfällen då jag hade väldigt svårt att sluta. läsa.
Det bättre i boken är karaktärerna som var så lätta att relatera till. Alla hade egenheter, positiva som negativa, som jag kunde känna igen hos mig själv och de omkring mig i.
Inget jag skulle rekommendera till någon men det fyllde en typ av underhållning.
Text
Hjortronhyllan, Recensent och kolumnist
Hjortronhyllan 
Lämna en kommentar