Gennadij Aleksejev (1932–87) levde och verkade i det sovjetiska Leningrad, där han bland annat arbetade som arkitekt och universitetslärare. I detta urvalet samlas sjuttio av hans dikter, inte från någon frontfigur i litteraturhistorien, men från en poet vars lågmälda röst har en särskild tyngd. Det är i det anspråkslösa hans poesi får sitt värde. Det... Fortsätt läsa →

Första gången jag låter ögonen vila över William Faulkner text och efter en del research (läser innantill) är han en författare som ofta betraktas som en av modernismens svåråtkomliga giganter. I The Wild Palms får jag som förstagångsläsare en tydlig känsla för varför. Här korsas två berättelser som vid första mötet ter sig separata men... Fortsätt läsa →

Det finns något både djupt tillfredsställande och märkligt generiskt med Chelsea Girls. Det är lite som att läsa en blänkare ur ett 90-talszine där nån har mixat Patti Smith med Carol från Carol(?) och bara fortsatt skriva långt efter det borde ha tagit slut. Det har ändå sin charm på det där sättet att man... Fortsätt läsa →

Göran Greider skriver i inledningen att han inte känner en enda kvinna som läst en hel Bukowski. Det är en rätt sorglig generalisering för jag känner i alla fall en, skrattar. Finns det fler där ute? För även om det här är undre medelklassens svinpoesi i sin allra oblygaste form. Det är smutsigt, förnedrande och... Fortsätt läsa →

Det var min mor som slog in den i papper med blommor och sa något i stil med "den här verkar vara något för dig". Och ja, visst, på pappret är Pizzeria Roma just det en stillsam berättelse om män (host, gubbar) i periferins skuggor. Gubbar som minns bättre tider, svetsare med ont i ryggen... Fortsätt läsa →

Lyra Kolis Leviatan är en diktbok som fint svävar mellan undersökandet och uttrycket. Den är essäistik i formen, lågmäld i tonen och mer riktad mot tanke än känsla. Här finns få stora gester, men desto mer ihållande precision. Utgångspunkten är det bibliska odjuret Leviatan. Koli närmar sig det med ett slags undersökande tålamod. Är Leviatan... Fortsätt läsa →

Skriven 1936, men refuserad för sin provokativa ton, publicerades den istället först 1985 efter Fantes död. Romanen introducerar återigen Arturo Bandini, en 18-åring med total storhetsvansinne och en fascination för litterära övermänniskor. Bandini bor med sin mor och syster, spenderar sin tid i en klädkammare med kvinnor klippta ur porrtidningar och drömmer om att en... Fortsätt läsa →