Det var extremt förutsägbart. Så fort SVT annonserade den nya Vi på Saltkråkan visste man att landet skulle delas i två läger: de som nyfiket väntade på något samtida och de som fick höjt blodtryck redan av tanken på att någon rört deras barndom. Att gubbarna (och det är faktiskt mest gubbar) reagerar så starkt... Fortsätt läsa →
Det knackar tyst på dörren till lägenheten. Lyssnar jag noga, och med facit i hand, kan jag höra att knogen som slår mot träet är klädd i en tunn ullvante. Om jag inte vetat att någon skulle komma, hade jag aldrig lagt märke till det dova ljudet som sökte min uppmärksamhet. Jag öppnar dörren, känner... Fortsätt läsa →
Jag blickar mot min inre bild av hamnen med industriernas fartyg och slår hans snabbnummer och signalerna gå. Carlos, min gamla granne från tiden i det kombinerade hotell och lägenhetskomplexet. Han lät uppspelt i rösten, en nyans av friskhet i tonen som skilde sig från det vanliga svenska vemodet. Han hade väntat på att jag... Fortsätt läsa →
Det är inte på grund av den ökande inflationen som är problemet för min kära väninna, utan snarare innehållet i denna vana att varje 15 februari får jag en bild skickad till mig. På bilden syns ofta tio stycken röda rosor, inslagna i genomskinlig, oskrynklad plast och prydda med den karakteristiska, snett placerade orangea 50%... Fortsätt läsa →
Brukar du ge lokala pizzakvarten en 5a för lite vidbränd Hawaii med missad pizzasallad? Jag har precis spenderat kvällen med att letar efter nya läsvärda böcker på Adlibris och Bokus och blir så trött på att verkligen alla böcker har 5 eller 4,5 stjärnor i betyg. Som medelålders man kollar jag självklart alltid på IMDb... Fortsätt läsa →
Jag tänker ofta på grinden av järn. Den där som var så tung och ofta kall när jag var liten, alltid i vägen som tonåring och så viktig att stänga som vuxen. Grinden som skapade ett internt familjegräl när min systers sambo Olle under ett husvaktsuppdrag tog med sig WD40 och smorde gångjärnen så att... Fortsätt läsa →
Solen strålade starkt, jag satt ute i den pollenfria luften och försökte scrolla igenom diverse sociala medier, men den starka solen gjorde det svårt för mig att se alla selektivt utvalda uppdateringar i flödet. Skärmen blev varm och jag kunde inte se något alls. Frustrationen steg i takt med irritationen som boostas av tristessen man... Fortsätt läsa →
Så jag sitter här ute och läser, en bok om tre hypokondriker. Jag lutar mig tillbaka i stolen och känner solens varma strålar smeka mitt torra vinterbleka ansikte. Flygklubbens verksamhet är igång igen, deras propellerplan surrar och ekar i luftrummet som utgör det blickfång som tillhör den svenska villakvartersdrömmen. Min katt ligger där i uterummet,... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 