Hata. Hatar folk som hatar saker högljutt. Högljutt och brutalt protesterande men helt omotiverat. Skriker ut sitt hat för random saker bara för att till dem som ids höra. För att livet är orättvist? För att någon har en rosa kavaj? För att den där bilen är så jävla ful. Hatar regnet. Hatar den stickande... Fortsätt läsa →
Jag tänker ofta på grinden av järn. Den där som var så tung och ofta kall när jag var liten, alltid i vägen som tonåring och så viktig att stänga som vuxen. Grinden som skapade ett internt familjegräl när min systers sambo Olle under ett husvaktsuppdrag tog med sig WD40 och smorde gångjärnen så att... Fortsätt läsa →
Solen strålade starkt, jag satt ute i den pollenfria luften och försökte scrolla igenom diverse sociala medier, men den starka solen gjorde det svårt för mig att se alla selektivt utvalda uppdateringar i flödet. Skärmen blev varm och jag kunde inte se något alls. Frustrationen steg i takt med irritationen som boostas av tristessen man... Fortsätt läsa →
”Datorer, surfplattor och mobiler tar allt mer av vår tid och påverkar såväl familjelivet som våra hjärnor, nackar och tummar.” Överallt debatteras det om skärmtid. I tidningar, i sociala medier och i fikarummen. Diskuterar man inte begreppet i sig så handlar det om något man sett på en skärm. En framkrystad serie, väder eller några... Fortsätt läsa →
Jag ser en bil parkera utanför den glesa häcken utan blad som trimmats av min far förra våren. Ett (vad jag förmodar är ett par) och en äldre dam kliver ut ur den silvriga Kian. Även en liten person som med en rosa mössa hoppar ut sist. Hennes hjässa räcker precis upp till kanten på... Fortsätt läsa →
Svarta kängor med snörning på fotryggen. Lite härligt inslitna med en smådammig patina från senvinterns lervälling. Än kyler marken underifrån. Mössan förpassas till lådan. Keps på. Den kan skydda ögonen från den ljus värmen eller vändas bak och fram för de tillfällen man vill vända upp ansiktet för att vila ögonen i en omfamning från... Fortsätt läsa →
Ni vet, ibland tänker jag att livet är som en enda stor kollision av kraftfulla ögonblick. Man upplever så mycket, så intensivt, och det är som att bli drabbad av en våg av känslor som sköljer över en. Och mitt i allt, när kaoset har lagt sig finns det två saker som får mig att... Fortsätt läsa →
Så jag sitter här ute och läser, en bok om tre hypokondriker. Jag lutar mig tillbaka i stolen och känner solens varma strålar smeka mitt torra vinterbleka ansikte. Flygklubbens verksamhet är igång igen, deras propellerplan surrar och ekar i luftrummet som utgör det blickfång som tillhör den svenska villakvartersdrömmen. Min katt ligger där i uterummet,... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 