Jag minns första gången min pappa tog med mig i bilen, vintern -99, den kalla bensindrivna Volvon som tryggt gled över Bergnäsbron med nosen riktad mot Coop Arena, eller "Delfinen" som pappa envist fortsatte att kalla den. Jag minns funktionärerna i de gula västarna på grusparkeringen, när andedräkten slutade ånga i kylan och byttes ut... Fortsätt läsa →

Denna omläsning av boken som en gång fångade min uppmärksamhet under mina lugna nattskift år 2017, väcker frågor när jag, 2024, reflekterar över den med en djupare pool av kunskap, kritiskt tänkande och livserfarenhet. Jag minns den unga nattarbetaren, ivrig att absorbera varje sida och självsäkert tro att han snabbt skulle bli en "expert" på... Fortsätt läsa →

Det är ingen hemlighet att jag sedan 2019 har varit en hängiven anhängare av Norrköpingsbandet Skraeckoedlan. Deras långa låtar, med en stonerrockig ljudbild och svenska texter som faktiskt gör vårt språk rättvisa utan att låta töntigt. Något som få musiker i vårat avlånga land lyckas med. Men hur passar då deras lyrik in i långformat,... Fortsätt läsa →

Vad gör man om man inte har Sven & Karin Stolpe i släkten? Jo, man lånar in ett känt svenskt författarpar och går igenom all prosa och korrespondens tills man hittar den vinkel man vill ha. Men istället för att skriva om romansen som en kryddad roman och hoppas på Augustpris och filmatisering skriver man... Fortsätt läsa →

Ja, där satt man med den imaginära pipan i munnen, redo att känna doften av vind som blandas med saltvattnet. ljudet av detta som slår mot de mörknade träplankorna på den gamla fregatten. Jag var redo att bli ett med Talbot, färdas över det mörka vattnet mot drömmar och en ny framtid medan jag ytligt... Fortsätt läsa →