Kära Nina Wähä är tillbaka fast hon egentligen aldrig varit borta. Major virvelvind är en autofiktiv roman om relationen till sig själv, men framför allt till den bortgångne pappan som i tidningar kallades just Major virvelvind efter sin tid som bankrånare. Romanen rör sig mellan dokument, protokoll och rekonstruktioner av hans liv och Wähäs egen... Fortsätt läsa →
Det finns böcker som är svåra att recenseras utan att man samtidigt känner sig lite… dum. Det här är en sådan. Wilfred Owens diktsamling är en av de mest inflytelserika diktsamlingarna som skrivits om krigets verklighet och ändå sitter jag här i fåtöljen, långt från skyttegravar, lera och gasattacker och försöker på något sätt formulera... Fortsätt läsa →
Stinas bästa vän är Göran Greiders försök att skriva fram den ordlösa relationen, det som händer mellan en människa och en hund, detta nästa outtömliga lager av kärlek. Springer spanieln Stina blir hans följeslagare, hans tröst, hans centrum och nu har deras historia lett hela vägen till en Augustnominering. Det är lätt att förstå varför.... Fortsätt läsa →
Innan vi börjar vill jag göra avbön, så ingen tror att jag sitter här med någon form av insider-sympati. Jag har nämligen, enligt min mor, vid fem års ålder, i Örebro, befunnit mig på samma kalas som Marcus Ericsson. Vi ska båda ha köat till samma fiskdamm och skjutit mot samma hockeymål. Trots denna solida,... Fortsätt läsa →
Det var extremt förutsägbart. Så fort SVT annonserade den nya Vi på Saltkråkan visste man att landet skulle delas i två läger: de som nyfiket väntade på något samtida och de som fick höjt blodtryck redan av tanken på att någon rört deras barndom. Att gubbarna (och det är faktiskt mest gubbar) reagerar så starkt... Fortsätt läsa →
Det är något djupt tillfredsställande med att läsa Wolff igen. Hon känns alltid lite som en gammal vän när man följer hennes prosa med giriga ögon. Liken vi begravde tar oss till en liten svensk by utanför Lund, till systrarna Jolly och Peggy, två speglingar av varandra, lika delar ljus och mörker. Deras värld är... Fortsätt läsa →
Det känns faktiskt som att komma hem. Redan på första sidan upplever jag det där välbekanta tonläget, blandningen av äventyr, humor, brutalitet och vemod. Andrzej Sapkowski är tillbaka och även om man kunde tro att sagan om The Witcher var färdigberättad bevisar han att det fortfarande finns mörka hörn kvar i världen att utforska. Crossroads... Fortsätt läsa →
Det finns diktsamlingar som berättar och så finns det de som visar. Wrangborg tillhör den senare sorten. Här rör hon sig mellan kärlekens vardagsgeografi och den känslomässiga politik som uppstår när två världar försöker förstå varandra men inte riktigt lyckas. Det är reflekterande, berättande och märkligt nog väldigt avkopplande. Lite som att följa någon som... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 