En novellfläta där karaktärerna på ett eller annat sätt finner vägen till Chibineko Kitchen, en restaurang som specialiserar sig på minnesmåltider (och ja de har en katt). Det är en plats där maten, om den är perfekt, har kraften att återknyta band mellan de levande och de döda. En sista måltid med någon som gått... Fortsätt läsa →

Marie Lundquists poesi är en stillsam revolt mot det förbisedda. I Jag går runt och samlar in min trädgård för natten utforskar hon vardagens flyktiga ögonblick och låter dem anta en avvägd tyngd. Hennes språk är sparsmakat men laddat, varje rad rymmer en värld av rörelse, ljus och paus. Enligt förordet hämtar Lundquists texter sin... Fortsätt läsa →

Jag plockade upp And Their Children After Them efter att jag hade sett att den blivit filmatiserad, en film jag ännu inte lyckats lägga vantarna på och måste då läsa den. Med tanke på innehållet och berättelsens premiss trodde jag att den redan skulle ha slagit större i Sverige, kanske som en sommarpocket mellan alla... Fortsätt läsa →

Hans Gunnarsson har under årens lopp mejslat ut en egen nisch i svensk litteratur. Lågmäld men med ett skarpt öga för det vardagliga, verkliga och en stil som balanserar på linjen mellan humor och melankoli. Den smala lyckan är hans senaste bidrag, en novellsamling där elva berättelser vävs samman i en struktur, fylld av skruvade... Fortsätt läsa →

Jacqueline Harpmans I Who Have Never Known Men är en psykologiskt fascinerande dystopi byggt som en förlängning på Platons grottantologi. Romanen inleds i en karg och klaustrofobisk miljö, fyrtio kvinnor sitter inspärrade i en underjordisk bunker, bevakade av anonyma manliga vakter som aldrig talar till dem. Ingen vet var de är, varför de hålls fångna... Fortsätt läsa →

Jordan Peterson har länge varit en av de mest omdebatterade intellektuella i vår tid. Hans Twelve Rules for Life var en självhjälpsbok med både praktisk och filosofisk tyngd, och även om uppföljaren Beyond Order: 12 More Rules for Life inte höll riktigt samma nivå för mig, så var den fortfarande läsvärd. Med We Who Wrestle... Fortsätt läsa →

Jonas Modigs senaste diktsamling rör sig i en modernistisk värld där observation och reflektion går före det direkt känslomässiga. Språket är precist, bilderna skarpa och strukturen genomtänkt, men samtidigt får läsaren stanna på avstånd. Det är en poesi som snarare betraktar världen än låter oss uppleva den. Jag uppskattar hantverket och tankegodset, men jag saknar... Fortsätt läsa →

Moodyssons poesi en sällsynt uppriktig upplevelse. Han skriver med en omedelbarhet som bjuder in både den bevandrade samtidigt som den nyfikne vågar närma sig. Moodyssons ord lämnar efter sig en eftersmak av både ömhet och svärta. Det är en poesi som, utan att vara insmickrande, lyckas fånga det vackra i det brutala, det sköra i det alldagliga. Moodyssons dikter känns och det är väl ändå ett av de mest centrala kriterierna.