Som ett inbitet fan av motorsport men också som hängiven läsare såg jag fram emot Stanley Dickens biografi "Mitt Race". Boken dök upp som ett erbjudande i en Facebookgrupp för likasinnade och kändes där och då som ett fynd. Dickens, första svensk att vinna Le Mans 24, har efter karriären försvunnit från det brusande rampljuset.... Fortsätt läsa →

Det finns böcker som känns som en gammal dröm. Inte för att man minns handlingen eller språket, utan för att de liksom har borrat sig in i något diffust med sin stilism, det man kan peka på och det man bara anar. Haruki Murakami är mästare på det där. På att skriva sina böcker som... Fortsätt läsa →

Jerker Virdborgs roman Bro, bro är ett slags modern fabel eller kanske snarare en existentiell kupp, utförd med lågmäld absurditet och ett pillemariskt leende. Upplägget är lika enkelt som det är laddat: En ensam student bestämmer sig för att blockera en bro över ån i samhället. Här skruvas verkligheten långsamt åt, med en berättarton som... Fortsätt läsa →

Världens mest protestantiska land av Katarina Barrling är en bok som väckt både eftertanke och debatt. Barrling, statsvetare och samhällsdebattör, presenterar här en tes som utmanar den svenska självbilden i att vår sekulariserade landet lagom i själva verket är en fortsättning på ett djupt rotat protestantiskt arv. Boken är rik på väl valda exempel och... Fortsätt läsa →

Det var en sen tisdag kväll när jag, i tron att jag skulle dyka ner i ett melankoliskt mästerverk à la Kenneth Lonergans Manchester by the Sea, fann mig själv istället försjunken i en märkligt fascinerande, dammigt inscannad historiebok skriven av en statssekreterare vid namn Frank L. Floyd. Den vilseledande titeln som jag trodde var... Fortsätt läsa →

Efter en allt för sen research sent in på torsdagsnatten står det klart för mig att Yin Lichuan tillhör den tredje generationens kinesiska poeter och har ofta nämnts i samband med Mingong-poesin. En rörelse som lyfter arbetarmigranters röster och livsvillkor i det moderna Kina. Men Yin själv kommer inte ur denna bakgrund. Snarare skriver hon... Fortsätt läsa →

Emma Glass "Peach" är en kortroman som balanserar mellan det poetiska och det groteska, en mardrömslik skildring av trauma som rör sig i det rykande gränslandet mellan realism och surrealism. Abstrakt, och då menar jag verkligen abstrakt. Karaktärerna, inklusive Peach själv, agerar så som människor men beskrivs som träd, korvar och klägg. Det skapar en... Fortsätt läsa →