Det finns något nästan rastlöst i viljan att börja läsa nytt nu när klassikerna redan radat upp sig under vinterns nästan ideliknande ställning där litteratur och film slukats. Jag känner ofta att jag borde läsa om, läsa djupare, bygga på den litterära allmänbildningen likt ett långkok. Ändå kliar det i fingrarna efter samtiden, efter böcker... Fortsätt läsa →
Jag har under mellandagarnas måsten tänkt en del på varför jag fortsätter läsa som jag gör. Inte vad jag läser, utan varför just det här formatet, ibland omständliga sättet fortfarande känns nödvändigt. I en tid, särskilt nu, när nästan allt kan sammanfattas, paketeras och delas, håller jag fast vid en tanke som slog mig under... Fortsätt läsa →
Det var extremt förutsägbart. Så fort SVT annonserade den nya Vi på Saltkråkan visste man att landet skulle delas i två läger: de som nyfiket väntade på något samtida och de som fick höjt blodtryck redan av tanken på att någon rört deras barndom. Att gubbarna (och det är faktiskt mest gubbar) reagerar så starkt... Fortsätt läsa →
Nobelpriset i litteratur närmar sig känns det alltid som om hela litteraturvärlden håller andan, men är det samma känsla 2025? Efter fjolårets pris till Han Kang, vars prosa är både analytisk och poetisk med en nästan kirurgisk precision i språket som samtidigt rymmer djupa filosofiska och känslomässiga resonanser. Eller året där innan, med Jon Fosse,... Fortsätt läsa →
Då är vi här igen. Gräspollen i mängder, torka på Gotland, och GB-glassarna har blivit lite dyrare. Dagen före det stora avslöjandet av 2025 års sommarpratare, eller sommarvärdar, som det ju bestämt heter. Som vanligt presenteras de i en sändning från Törnerska villan via SVT och SR, med vår allas vägrar-avgå-sommardiktator Bibbi Rödöö vid rodret.... Fortsätt läsa →
Sommaren är här. Och med den kvällar som aldrig tar slut, glasflaskor i väskan, långa bad i för kalla sjöar, någon man inte hängt med på länge hejar på uteserveringen. Solen bränner genom både huden och ens konsekvenstänk. Det är nu det ska hända, vad det nu är. Allt går lite långsammare, lunken börjar sakta... Fortsätt läsa →
Talesättet är gammalt som gatan och lika dammigt: "Sex säljer." En gång i tiden kanske det stämde. Idag är det mest en desperat ursäkt för skapare som inte litar på sitt innehåll. För vad gör man när man saknar manus, idé eller riktning? Man kastar in ett par bröst, lite svett, några ekande stön. Ett... Fortsätt läsa →
Det knackar tyst på dörren till lägenheten. Lyssnar jag noga, och med facit i hand, kan jag höra att knogen som slår mot träet är klädd i en tunn ullvante. Om jag inte vetat att någon skulle komma, hade jag aldrig lagt märke till det dova ljudet som sökte min uppmärksamhet. Jag öppnar dörren, känner... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 