Drömmen om att återuppfinna livet mellan kaosets stenar finns där, men Gago pratar mest som ett slags terapeutiskt avgränsningsverktyg. Berättelsen flyter fram med hans unika, rumlande rösten. En slags åska i eter. När han beskriver ur vilka sprickor i uppväxten han funnit balans genom taekwondo. Vi hör om hur skolan gav honom kunskap men också... Fortsätt läsa →
Erik Thedéén, vår riksbankschef, tar sig an ämnet hur räntan egentligen beslutas. Det blir… väluppfostrat, men stelt. Första halvtimmen är som en torr ekonomiföreläsning i etern, tekniskt korrekt, men floskigt. där Thedéén radar upp siffror, processkartor och referenser utan fingertoppskänsla. Jag sippar kaffet, väntar på livet, men hör bara monotona ord som säger att allt... Fortsätt läsa →
Jag sitter i trädgården som torkar efter ett regn, radion är på, sommarvärmen letar sig in genom molnen. Peter Haber inleder lågmält, nästan monotont, och jag lyssnar på hans berättelse om våld, skam och uppväxt och känner en solid klump i bröstet. Haber vänder och vrider på varje sten kring sin far. Den fysiska misshandeln... Fortsätt läsa →
Det är måndag förmiddag, kaffet står på bordet, vinden rör sig knappt på balkongen. Johan Floderus står på tur i den lilla högtalaren som göms under en t-shirt. Han börjar nästan torrt, som om han ännu befinner sig i något grått rum utan fönster. Men det dröjer inte länge förrän orden får färg, och jag... Fortsätt läsa →
Så var det dags igen. Kaffet svart, socker från den blommiga skålen smälter av solen i en tallrik afil och radion sprakar igång med sommarens första Sommar i P1. Med solbrillorna på halv stång och en midsommarfest som sakta vaknar till dagen efter lyssnar jag när Petra Mede, denna retoriskt slipade estradör, bjuder in oss... Fortsätt läsa →
Göran Greider skriver i inledningen att han inte känner en enda kvinna som läst en hel Bukowski. Det är en rätt sorglig generalisering för jag känner i alla fall en, skrattar. Finns det fler där ute? För även om det här är undre medelklassens svinpoesi i sin allra oblygaste form. Det är smutsigt, förnedrande och... Fortsätt läsa →
Det var min mor som slog in den i papper med blommor och sa något i stil med "den här verkar vara något för dig". Och ja, visst, på pappret är Pizzeria Roma just det en stillsam berättelse om män (host, gubbar) i periferins skuggor. Gubbar som minns bättre tider, svetsare med ont i ryggen... Fortsätt läsa →
Jaha, då har vi fått årets line-up till Sommar i P1. En traditionsenlig presentation signerad Bibbi Rödöö, som under en timmes livesändning gick igenom sommarens 58 röster. Det blev som det ofta blir, några självklara, några överraskningar och några vars frånvaro väcker frågor. Men helheten? Tydlig. Kvinnorna leder. Skådespelarna dominerar. Och mångfalden får ändå sägas... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 