Jag lyssnar och känner direkt att det här inte är ett vanligt sommarprat. Vad är det egentligen som händer när någon tar formatet och går sin egen väg? Eller, egen väg är att ta i, det är gränspuck på Sigge Eklunds tonsättning. Men det är så nödvändigt. Ida Engvoll gör svaret både enkelt och rikt.... Fortsätt läsa →
Det finns sommarprat som får en att lyssna med öppet sinne, och så finns det sommarprat som snörper till lyssningskanalen till ett smalt rör av frustration. Cecilia Hagen lyckas med det senare. Det är inte längden som stör, det är att orden aldrig riktigt slutar vara skärande gnäll. Det hela blir ett slags klagomurens estrad,... Fortsätt läsa →
I sitt sommarprat tar Mellanösternanalytikern Bitte Hammargren med lyssnaren på en resa genom decennier av krig, revolutioner och förlorade drömmar. Från tonårens första möte med Maghrebs vindpinade gator till rapporteringen från krigets Gaza 1982 och vidare till Turkiets kupper och Irans religiösa vändningar, rör hon sig med en självklarhet som bara den djupt insatta besitter.... Fortsätt läsa →
Gennadij Aleksejev (1932–87) levde och verkade i det sovjetiska Leningrad, där han bland annat arbetade som arkitekt och universitetslärare. I detta urvalet samlas sjuttio av hans dikter, inte från någon frontfigur i litteraturhistorien, men från en poet vars lågmälda röst har en särskild tyngd. Det är i det anspråkslösa hans poesi får sitt värde. Det... Fortsätt läsa →
Andreas Norléns Sommar i P1 levererar precis det man väntar sig av våran stilsäker talman. Ett samlat, artigt och kultiverat samtal med koncentrerad elegans. Det är sommarens mest nöjesfyllda prat, utan att vara högljutt, skrytsamt och visar varför han med sin noggrant slipade personlighet blivit en av våra mest folkkära talmän. Vi får en rad... Fortsätt läsa →
När komikern och skådespelaren Felipe Leiva Wenger, mest känd som Lilla Al‑Fadji, tar plats i Sommar i P1 är det med avsikt att visa vem han är utan peruken, tofflor, accent och låtsasmacho attityd. Och det lyckas han delvis med. Det är ett personligt och varmt program, men också ganska försiktigt berättat, på gott och... Fortsätt läsa →
Första gången jag låter ögonen vila över William Faulkner text och efter en del research (läser innantill) är han en författare som ofta betraktas som en av modernismens svåråtkomliga giganter. I The Wild Palms får jag som förstagångsläsare en tydlig känsla för varför. Här korsas två berättelser som vid första mötet ter sig separata men... Fortsätt läsa →
Det finns en särskild unikt hantverk att kunna skratta åt sig själv utan att bjuda ut hela sin själ till offentlig autopsi. Edward af Sillén behärskar den konsten. I sitt sommarprat rör han sig genom karriärens snedsteg, succéer och oväntade jobbvändningar med ett skratt i rösten som smittar. Inte för att det är en fars,... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 