Matt Krachts "Dumma fåglar i den dumma vida världen". Bok två (?) i hans unika fågelserie, är en anmärkningsvärd studie i syrlig humor, kryddad med instick av fakta om fåglar som bär på fyndigt nyskapade namn. Denna bok gör ett tappert försök att balansera mellan informativ och absurd, och lyckas, om än inte utan några... Fortsätt läsa →

Boken är ett splittrat och ofokuserat verk med ett snyggt LSD-freedom-vibe-omslag och suck, har tyvärr stjärnor och glitter runt kapitlens rubriker. (Jag borde ha förstått redan där att detta inte skulle tas mer seriöst än andra råd från självhjälpsgurus som saknar legitimitet). I ärlighetens namn är jag förvånad över att det inte kom ett tips om sellerijuice och hur farligt gluten är.

Petra Malm, tidigare medlem i SOG och numera känd från program som "Elitstyrkans hemligheter" och "Robinson", har blivit en folkkär profil med sin rakryggade och rättvisa framtoning. När jag hörde talas om hennes bok blev jag nyfiken och köpte ett exemplar, något jag nu ångrar djupt. Med förväntningar om att få läsa om chockerande och... Fortsätt läsa →

Hur mycket jag än vill se den danske sheriffen Korsgaard rida in och ta plats på den svenska litterära scenen, kan jag inte undgå att jämföra honom med vår egen Mikael Yvesand, sheriffen av vardagsskildringen. Tyvärr måste jag erkänna att Yvesand redan har staden under kontroll.

Elis Monteverde Burraus senaste bok, "Nästan terror, bara nästan," erbjuder en fascinerande utforskning av det planlösa skrivandets romanpoesi. Medvetet utgiven i Renates serie Ambient som nummer 4, bjuder den in läsaren till en värld där intrig och karaktärsutveckling medvetet åsidosätts till förmån för en mer slöt och glidande stil. Burraus persona och skrivande är "medvetet... Fortsätt läsa →