Det var en sen tisdag kväll när jag, i tron att jag skulle dyka ner i ett melankoliskt mästerverk à la Kenneth Lonergans Manchester by the Sea, fann mig själv istället försjunken i en märkligt fascinerande, dammigt inscannad historiebok skriven av en statssekreterare vid namn Frank L. Floyd. Den vilseledande titeln som jag trodde var... Fortsätt läsa →

Efter en allt för sen research sent in på torsdagsnatten står det klart för mig att Yin Lichuan tillhör den tredje generationens kinesiska poeter och har ofta nämnts i samband med Mingong-poesin. En rörelse som lyfter arbetarmigranters röster och livsvillkor i det moderna Kina. Men Yin själv kommer inte ur denna bakgrund. Snarare skriver hon... Fortsätt läsa →

Emma Glass "Peach" är en kortroman som balanserar mellan det poetiska och det groteska, en mardrömslik skildring av trauma som rör sig i det rykande gränslandet mellan realism och surrealism. Abstrakt, och då menar jag verkligen abstrakt. Karaktärerna, inklusive Peach själv, agerar så som människor men beskrivs som träd, korvar och klägg. Det skapar en... Fortsätt läsa →

En novellfläta där karaktärerna på ett eller annat sätt finner vägen till Chibineko Kitchen, en restaurang som specialiserar sig på minnesmåltider (och ja de har en katt). Det är en plats där maten, om den är perfekt, har kraften att återknyta band mellan de levande och de döda. En sista måltid med någon som gått... Fortsätt läsa →

Marie Lundquists poesi är en stillsam revolt mot det förbisedda. I Jag går runt och samlar in min trädgård för natten utforskar hon vardagens flyktiga ögonblick och låter dem anta en avvägd tyngd. Hennes språk är sparsmakat men laddat, varje rad rymmer en värld av rörelse, ljus och paus. Enligt förordet hämtar Lundquists texter sin... Fortsätt läsa →

Jag plockade upp And Their Children After Them efter att jag hade sett att den blivit filmatiserad, en film jag ännu inte lyckats lägga vantarna på och måste då läsa den. Med tanke på innehållet och berättelsens premiss trodde jag att den redan skulle ha slagit större i Sverige, kanske som en sommarpocket mellan alla... Fortsätt läsa →

Hans Gunnarsson har under årens lopp mejslat ut en egen nisch i svensk litteratur. Lågmäld men med ett skarpt öga för det vardagliga, verkliga och en stil som balanserar på linjen mellan humor och melankoli. Den smala lyckan är hans senaste bidrag, en novellsamling där elva berättelser vävs samman i en struktur, fylld av skruvade... Fortsätt läsa →

Jacqueline Harpmans I Who Have Never Known Men är en psykologiskt fascinerande dystopi byggt som en förlängning på Platons grottantologi. Romanen inleds i en karg och klaustrofobisk miljö, fyrtio kvinnor sitter inspärrade i en underjordisk bunker, bevakade av anonyma manliga vakter som aldrig talar till dem. Ingen vet var de är, varför de hålls fångna... Fortsätt läsa →