Lyra Kolis Leviatan är en diktbok som fint svävar mellan undersökandet och uttrycket. Den är essäistik i formen, lågmäld i tonen och mer riktad mot tanke än känsla. Här finns få stora gester, men desto mer ihållande precision. Utgångspunkten är det bibliska odjuret Leviatan. Koli närmar sig det med ett slags undersökande tålamod. Är Leviatan... Fortsätt läsa →
Då är vi här igen. Gräspollen i mängder, torka på Gotland, och GB-glassarna har blivit lite dyrare. Dagen före det stora avslöjandet av 2025 års sommarpratare, eller sommarvärdar, som det ju bestämt heter. Som vanligt presenteras de i en sändning från Törnerska villan via SVT och SR, med vår allas vägrar-avgå-sommardiktator Bibbi Rödöö vid rodret.... Fortsätt läsa →
Sommaren är här. Och med den kvällar som aldrig tar slut, glasflaskor i väskan, långa bad i för kalla sjöar, någon man inte hängt med på länge hejar på uteserveringen. Solen bränner genom både huden och ens konsekvenstänk. Det är nu det ska hända, vad det nu är. Allt går lite långsammare, lunken börjar sakta... Fortsätt läsa →
Skriven 1936, men refuserad för sin provokativa ton, publicerades den istället först 1985 efter Fantes död. Romanen introducerar återigen Arturo Bandini, en 18-åring med total storhetsvansinne och en fascination för litterära övermänniskor. Bandini bor med sin mor och syster, spenderar sin tid i en klädkammare med kvinnor klippta ur porrtidningar och drömmer om att en... Fortsätt läsa →
Elis Monteverde Burrau är tillbaka. Eller rättare sagt, han har varit tillbaka ett tag nu, vår frivilliga nationalpoet. Men den här gången är han tillbaka med något som liknar en sorts resignation. Samlingen har fått namnet Till de redan frälsta och det är en titel som lyckas med vad den ska göra. Det är inte... Fortsätt läsa →
Som ett inbitet fan av motorsport men också som hängiven läsare såg jag fram emot Stanley Dickens biografi "Mitt Race". Boken dök upp som ett erbjudande i en Facebookgrupp för likasinnade och kändes där och då som ett fynd. Dickens, första svensk att vinna Le Mans 24, har efter karriären försvunnit från det brusande rampljuset.... Fortsätt läsa →
Det finns böcker som känns som en gammal dröm. Inte för att man minns handlingen eller språket, utan för att de liksom har borrat sig in i något diffust med sin stilism, det man kan peka på och det man bara anar. Haruki Murakami är mästare på det där. På att skriva sina böcker som... Fortsätt läsa →
Jerker Virdborgs roman Bro, bro är ett slags modern fabel eller kanske snarare en existentiell kupp, utförd med lågmäld absurditet och ett pillemariskt leende. Upplägget är lika enkelt som det är laddat: En ensam student bestämmer sig för att blockera en bro över ån i samhället. Här skruvas verkligheten långsamt åt, med en berättarton som... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 