Det finns något nästan rastlöst i viljan att börja läsa nytt nu när klassikerna redan radat upp sig under vinterns nästan ideliknande ställning där litteratur och film slukats. Jag känner ofta att jag borde läsa om, läsa djupare, bygga på den litterära allmänbildningen likt ett långkok. Ändå kliar det i fingrarna efter samtiden, efter böcker... Fortsätt läsa →
Då blev det en natt med augustprisnominerade Linda Spåmans "Ett år av apokalyptiskt tänkande". En lekfull titel, tydligt inspirerad av Didions kulturkanon roman. Innehållet må hålla Didions i hand, men det är mer än råhet som realism än insikt som lyser klarast under dessa 244 sidor. Vi följer Lindas pappa Walter som drabbas av ALS... Fortsätt läsa →
I Patagonien var den andra boken jag läste av Bruce Chatwin, direkt efter 'Vad gör jag här?' Back to back. Direkt det ska sägas: utan den längre forskningen, utan lite hjälp på vägen av Steve Sem-Sandberg och BBC-dokumentären Nomad: In the Footsteps of Bruce Chatwin, är det här en bok som lätt hade glidit mig... Fortsätt läsa →
Den sista boken jag läste under 2025 va roman Doktor glas, skriven i dagboksform. Genom korta anteckningar följer vi doktor Tyko Glas på sin mottagning i Stockholm. En dag söker prästfrun Gregorius upp honom. Hon ber desperat Glas att hjälpa henne att fabricera en sjukdom, ett alibi, för att slippa sin makes närmanden och den... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 