Ida Johansson pratar med en självklara värmen som bara människor med full tillgång till sitt hjärta har. Det är ett sommarprat som rör sig mjukt mellan det livsbejakande och det livsviktiga, där skratt, dans och kärlek får breda ut sig utan att dölja det allvar som ibland glittrar till bakom ögonvrån. Hon pratar om teatern,... Fortsätt läsa →
Det finns något både djupt tillfredsställande och märkligt generiskt med Chelsea Girls. Det är lite som att läsa en blänkare ur ett 90-talszine där nån har mixat Patti Smith med Carol från Carol(?) och bara fortsatt skriva långt efter det borde ha tagit slut. Det har ändå sin charm på det där sättet att man... Fortsätt läsa →
Klas Erikssons sommarprat är som att försöka fånga tystnadens eko. Hur betygsätter man en berättelse som varsamt smyger sig in under huden och rör vid det allra sköraste inom oss, när en längtan släcks, när en framtid aldrig får liv? Jag tvingades skapa distans, som ett skuggspel mellan mig och hans ord, för att alls... Fortsätt läsa →
Att Linnea Wikblad skulle prata om kärlek på ett förkrossande men samtidigt bubblande lustigt sätt var inte svårt att tyda i stjärnorna. Hon är en känslornas kartläsare med komisk kalibrering. Här tar hon oss med oss på en resa längst kärlekens bergodalbana utan sina vanliga P3 sparringpartners. En solorunda där det svänger mellan fniss och... Fortsätt läsa →
Drömmen om att återuppfinna livet mellan kaosets stenar finns där, men Gago pratar mest som ett slags terapeutiskt avgränsningsverktyg. Berättelsen flyter fram med hans unika, rumlande rösten. En slags åska i eter. När han beskriver ur vilka sprickor i uppväxten han funnit balans genom taekwondo. Vi hör om hur skolan gav honom kunskap men också... Fortsätt läsa →
Erik Thedéén, vår riksbankschef, tar sig an ämnet hur räntan egentligen beslutas. Det blir… väluppfostrat, men stelt. Första halvtimmen är som en torr ekonomiföreläsning i etern, tekniskt korrekt, men floskigt. där Thedéén radar upp siffror, processkartor och referenser utan fingertoppskänsla. Jag sippar kaffet, väntar på livet, men hör bara monotona ord som säger att allt... Fortsätt läsa →
Jag ska vara ärlig – efter första halvan satt jag där och tänkte: ”Jaha, var det här allt?” Det var stillsamt, nästan för stilla. Du vet hur vissa röster inte kräver din uppmärksamhet – de bara finns där, som en varm filt över axlarna. Och kanske är det just det Alexander och Alexandra Coelho Ahndoril... Fortsätt läsa →
Jag sitter i trädgården som torkar efter ett regn, radion är på, sommarvärmen letar sig in genom molnen. Peter Haber inleder lågmält, nästan monotont, och jag lyssnar på hans berättelse om våld, skam och uppväxt och känner en solid klump i bröstet. Haber vänder och vrider på varje sten kring sin far. Den fysiska misshandeln... Fortsätt läsa →
Hjortronhyllan 