Sommaren är nu till ända, och trots att vi har avnjutit en rad sommarprat, finner jag mig ändå något trött av det återkommande formatet med i stort sett samma typ av berättelser. Det känns som om det börjar bli en smula enformigt. Tyvärr har jag faktiskt inte stött på något som verkligen har fått mig... Fortsätt läsa →
Ramverket är på plats
Del 2 full av fristående små storys som väver ihop ramverket. Nu är jag redo att återigen träda in i den linjära storyn om Geralt of riva, den vita vargen. Slaktaren från Blåviken.Eftersom detta en omläsning för mig tycker jag det är intressant hur mycket netflixserien har påverkat bilden av karaktärerna för mig. Yennifer, Ciri... Fortsätt läsa →
Rör allt, men inte min Jaskier!
Jag införskaffade den svenska versionen av boken och påbörjade min resa in i fantasivärlden enligt den rekommenderade ordningen på Reddit. Titeln "Witcher" pryder omslaget, men på sidorna vävs en berättelse om en “häxkarl” fylld av alver, dvärgar, drakar och monster. Initialt kändes något skämtsamt, men jag bestämde mig för att ge Geralts svenska yrkestitel en... Fortsätt läsa →
Komikerns galopp – Babben Larssons hästiga sommarprat
Våran Babben som efter signaturmelodin pratar om hästar utgör en välförtjänt paus från den mörka delen av traumatiska berättelser. Ändå finner jag mig frågande. Varför är det en av Sveriges tidigaste och mest framstående kvinnliga komiker som talar om hästar? Jag är inte säker på om vi ens har ett passande uttryck i det svenska... Fortsätt läsa →
Skugge uttrycker sin förälskelse i Andres Lokko som jag bryter vår vänskap och återgår till att bli en vanlig läsare
Jag fortsätter att fördjupa mig i Linda Skugges eviga tjat om snygga killar hon är kär i, men som inte vill stoppa vare sig kuk eller tunga i henne. Tonårstankarna haglar likt i "saker under huden," fast denna gång är de mer intimt och vardagligt. Även om tankarna om framtiden och känslan av otillräcklighet är... Fortsätt läsa →
Max Tegmark väcker obehag med sin apokalyptiska profetia, och jag känner mig handlingsförlamad.
Som vanligt smyger en kort anekdot av sorg och ett mini-trauma in i inledningen när Tegmark berör förlusten av sina föräldrar. Han inser att han är näst på tur och antyder att både han och resten av mänskligheten nog kommer att falla offer för AI ungefär samtidigt. Det kan vara antingen genom AI:s egna beslut... Fortsätt läsa →
